I forgot my phone

Denna video visar hur det kan vara att vara den enda som inte använder sin mobil i vissa sociala situationer. Vissa delar kanske känns lite överdrivna men jag känner personligen att många av dem är sanna. Hur har det inte känts när alla runt bordet plötsligt börjar kolla i mobilerna?

Man kanske inte tänker på det idag just för att jag är i den generationen där mobilerna har blivit en så stor del av vårt liv. På gott och ont. 

Kolla den här videon och tänk efter nästa gång du tar upp mobilen under ett socialt event, är det verkligen så viktigt med den där videon som du aldrig kommer att kolla igen eller är det viktigare att kolla vad andra gör på Facebook eller instagram istället för att umgås med dem du sitter med.

Mobilberoende: Föräldrar

En av de första rubrikerna jag ser på SvD är rubriken:

‘Föräldrar med mobil tappar bort sina barn
– Var femte pappa/mamma i Stockholm har förlorat uppsikt

‘Deppiga barn protesterar mot mobilfixerade föräldrar’

SvD har samlat ett antal artiklar som handlar om just det nya mobilberoendet.
Läs dem >>här<<

Tidigare länkade jag till en artikel om mobilberoende som en ny folksjukdom och man ser ju självklart en spridning. Dock ska jag tydliggöra att jag inte har barn och kanske inte är fullt insatt till hur det är att ta hand och uppfostra ett liv. Jag är medveten om att det är krävande att varje sekund ägna sin uppmärksamhet till barnet/barnen och att det inte alltid går men kanske det är dags att faktiskt förstå för oss själva att det inte är hälsosamt att ständigt ha ögonen på mobilskärmen.

Jag dömmer ingen dock blir jag fundersam när det kommer erkännande om att föräldrar faktiskt har tappat uppsikt över sina barn i simhallar och parker för att de kollar i mobilen istället då kanske man ska lägga ifrån sig mobilen istället.

Barn vill gärna ha sina föräldrars godkännande och uppmärksamhet, så även om man läser en bok eller kollar på tv kanske de fortfarande vill dig något. Förut var det inte mobilen utan kanske teven, innan det böckerna, innan det något annat. Det är alltid något som ska börja diskuteras men kanske det är som Lotta Lundgren säger:
”– Krama era ungar och kolla dem i ögonen så löser sig det mesta. Då gör det inget om man ibland kollar på mobilen. Det är inte farligt att gå i takt med sin samtid.”

Det är svårt att inte använda en sådan underbar uppfinning som håller oss ständigt uppkopplade men jag som inte har barn tänker även på min omgivning när jag håller på med mobilen, när man sitter med sina vänner, är med familjen, myser med sambon. Då kanske det inte alltid är passande att vissa det där roliga klippet på Vine eller vissa något på Facebook. Självklart kan det främja den sociala interaktionen men i värsta fall kan det sluta med att alla sitter framletande över sina mobiler för att så fort en tar upp mobilen är det som ett godkännande att alla kan kolla.
– Kanske det bara är utvecklingens gång?

Men som med så mycket annat: Lagom är bäst. Så har det alltid varit!
Vare sig du kollar på mobilen, tränar eller äter godis.

MMA Farsan skriver bättre om det här ämnet ”mobil och barn” i sitt inlägg Lägg ner den där jäva telefonen. 

Mobilberoende en ny folksjukdom

Jag har märkt nu på senaste tiden hur man hela tiden ser folk med mobilen fastklistrad i handen.

Förut stängde man av mobilen på natten, nu är det nästan omöjligt.

Läste nyss en artikel på SvD där de skriver om ett nytt slags beroende: mobilberoendet. Det börjar utveckla sig som en folksjukdom där människor inte klarar sig en sekund utan sin mobil.

på Hälsokuren har vi märkt att många problem så som sömnproblem och stress kan minskas genom att man t.ex. stänger av mobilen när man ska sova.

Det handlar om att första sina egna gränser, vad som egentligen inte är bra för oss och sedan ha strykan att säga nej! Eller i det här fallet, lägga ifrån sig mobilen. Lättare sagt än gjort för en del.

Läs artikeln på Svenska Dagbladet.

– Vi måste bli lika smarta som våra telefoner, som stänger av sig när battteriet tar slut. Vi måste vara tillräckligt smarta och våga ta rast utan att känna skuld för att vi inte är tillgängliga.

Fram och tillbaka men inte hem

Korta versionen? Vi fick åka tillbaka till Sthlm och kom hem mycket senare än förväntat.

Den längre versionen?
Vi var medvetna om att ersättningsbussar hade satts in denna helg pga barnarbete. Så vi började röra oss till station vid ca 17.00-tiden, ersättningsbussen skulle gå 18.20 till Södertälje och därifrån tar man tåg hem.

Vi kunde hoppa på en tidigare buss och sätta oss på Södertälje station och vänta, vi fick då vänta ca 45 minuter på tåget. Medan vi väntade köpte vi lite snacks och pratade. Ca 20 min innan tåget skulle avgå tänkte vi att det vore en bra ide att kolla om tåget redan står på spåret.

Jag går upp själv och kollar och när jag ser tåget där ringer jag C, trodde jag i alla fall. När jag hör den där okända rösten kollar jag dubbelt på min mobil för att se att jag ringt rätt, hör den okända fortfarande säga hallå efter hallå. När jag äntligen samlar mig för att säga hej och fråga vem detta var säger personen i andra änden att telefonen är glömd på toaletten i T-Centralen…

WHAAAAATTT???

Han säger att han sparat mobilen men kan inte ge ut till någon annan än ägaren. Då sa jag att vi fixar det så vi hämtar den, tackar för att han lagt undan mobilen, lägger på och går sedan ner till väntsalen.

Det lite komiska var att jag fortsatte leta fast han sa att mobilen var kvarglömd , jag visste ju själv att vi måste tillbaka.

Jag kommer ner till väntsalen och frågar C varför han inte svarar i telefonen när jag ringer? Han ser på mig som om att jag driver med honom, för hans mobil har ju inte ringt.

Sedan ser man i hans ögon att på bara en bråkdel av en sekund att han inser att han inte vet var hans mobil är. Oförglömligt!

Han visste heller inte vart han möjligtvis kan ha glömt den. Underbar han är.

Vi får ta ersättningsbussen som ska tillbaka till Stockholm för att självklart hämta mobilen, det är inget man väntar med till nästa gång man åker till stockholm. Under hela bussturen sitter vi och småskrattar åt hela situationen.

Väl på stationen går vi tillbaka till ”brottsplatsen” och träffar killen i luckan som vaktar toaletterna. Jätte schysst kille som känner igen C och mig från bilden på telefonen. Efter en liten pratstund och för mig en liten kisspaus går vi därifrån med ett leende på läpparna.

Vi hade 2 timmar tillgodo till nästa ersättningsbuss så vi satte oss ned i lugn och ro, lyssnade på ett bråk mellan 3 stycken bredvid oss (såpopera, nästan i klass med Våra Bästa År, typiskt she-said-he-said scenario) samtidigt som vi smaskade på några pommes. Guilty face här nedanför
20131023-110606.jpg

Ca 23.30 kunde vi slappna av på soffan! Märkte inte ens när vi somnade!

Pysselshopping och nytt skal

Snart är julen här och Ida hade jag och Cristian bestämt att vi skulle köpa in lite juldekorationer:) Jag vill vänta med att julpynta tills december månad är här. Det kommer bli ganska kallt i helgen så julstämningen kanske kommer i ordning om snön blir kvar.

Provade mitt nya skal som anlände igår, jag är fast för guld. Guld står för #1!

20121128-163316.jpg

Jag testade vår nya stjärna och en LED-lykta. Dem kan faktiskt lika gärna få sitta uppe. Det är mysigt med lite ljus i vintermörkret.

20121128-163322.jpg

Det blev Xfit 30 min som vanligt idag, skillnaden var att Tamara’s vän Fabiola följde med. Forever har just nu ett erbjudande att bjuda sina vänner på en veckas gratis träning, därför följde Fabiola och Tamara’s pojkvän med till Forever.

Det var skönt att träna men jag har lite ångest nu när jag är hemma, jag måste städa, laga mat, läsa igenom 25 artiklar som jag ska förklara till de andra imorgon, duscha och fixa inför morgondagen. Jag vet själv att jag inte kommer att hinna med allt detta på bara 4 timmar. Timmarna räcker inte till!