Första bilden från Kina

+7 timmar bort ligger mamma och slappar med kopping, skönt det måste vara att vara den som får behandling istället för att ge. Lite lyx i vardagen (?).

20131114-080615.jpg

Ikväll ska jag på mitt första mördarpass på MMA Fitness, fredagspassen ökar i intensitet och jag har inte varit där sedan de startade med det. Kände att jag hade lite energi kvar och varför inte testa.

Blir minst sagt en intressant upplevelse…

Annonser

Möte med en höjdare från Kina

20120806-114739.jpg

Vi hade ett riktigt inspirerande möte med en kvinna från Kina, hon jobbar i både Kina och Hong Kong med att sälja produkter och skapa en gemenskap inom ett företag. Hon lärde oss de olika grundpelarna i detta företag som vi också jobbar med. Det är ett företag som hjälper andra att skapa möjligheter. Frihet, familj, belöning och hopp.

Hon är ett levande bevis på att detta verkligen fungerar men också att det krävs jobb och man måste slita lite för att faktiskt nå sina mål. Hon är en gullig dam med stark vilja.

Treats from Hong Kong

20120311-193011.jpg

Det är verkligen ett riktigt nöje när min mor reser till Hong Kong och Kina, varje gång skickar hon hem paket och i dessa paket behöver hon lägga i stötdämpande material och som tur är för oss så blir detta material ibland godis;)

Vi fick några paket från Hong Kong idag och där fann jag lite sött! De fyra guldfigurerna innehåller choklad och ska ge tur och pengar.

På tal om choklad började jag tänka på chokladfonduen vi hade igår, choklad och frukt. Yummy!

Korrespondenterna på svt1 – Kina

Marlene Lundgren blogg halvkines kina

Ni kan läsa en sammanfattning av avsnittet här på SVT.

Detta är nyttig information som jag tycker alla borde ta del av. Kunskap om omvärlden är viktig! Kolla på avsnittet på SVTplay.

Jag kollade på en del av korrespondenterna på svt1 där de pratade om Kina. Nu har det gått ås långt att Kinas 1 barns lag har gett konsekvenser. Denna lag infördes för att minska den så snabbt ökande populationen i landet men nu verkar det ha gett konsekvenser. Det saknas arbetskraft för att barnen ska ta hand om föräldrarna när de blir gamla. I Kina är det så att barnen tar hand om sina föräldrar, det finns inte ålderdomshem och bidragssytem som här i Sverige så barnen måste tjäna pengar för att kunna hjälpa sina föräldrar i framtiden. Och om man bara har ett barn så vill man ju att de ska växa upp och tjäna pengar, jobba på bank eller i alla fall med business. De vill inte se sina barn jobba hårt i fabriker långt ifrån familjen, folk ser nu att de inte vill jobba hårt men inte få någon utdelning.

Inflationen har höjts i Kina och det du tjänar där räcker inte länge. Många industrier har varit tvungna att stänga ner för att de inte har tillräckligt med arbetskraft för att tillförse världens efterfråga av billiga produkter.

Och sen när Kina inte längre kan producera billiga varor och måste sälja dem dyrt till resten av världen kommer vi här i västvärlden märka av det. Överkonsumptionen är så grov här att varje familj har en TV-apparat i varje rum. Vi kommer snart märka av prishöjningar.

Om de i Kina måste skära ner på sin levnadsstandard och minska produktionen, vad säger då att vi inte kommer behöva göra det?

Det finns inget annat land i världen som har den kompetensen eller arbetskraften att förse resten av världen med billiga varor. Om Kina inte kan ge oss det vi vill ha, vad händer då?

Jag tyckte förut att lagen om ett barn var bra men nu ser jag inte det på samma sätt. Jag förstår varför barnen hellre väljer välavlönade jobb istället för att slita på industrierna. De intervjuade en man som hade fått ett till barn, han var tvungen att böta ca 90’000 kr. Han hade inga möjligheter att betala detta då det var 3-4 ggr mer än hans årslön som lärare. Så de sparkade honom från jobbet. Han är en av dem som hjälper Kina att öka arbetskraften, han tjänar sitt land och de straffar honom.

Kolla på avsnittet på SVTplay.

Marlene lundgren blogg kina halvkines

 

 

 

 

 

Konsert i Kungsholms kyrka och japansk middag

 

image

image

Denna kväll spenderades i Stockholm med familjen och goda vänner. Vi lyssnade på en konsert med musik från två kontinenter på 10 olika språk. Det var Rongmei Zou och Daniel Rosén som utförde de olika sångerna. Rongmei har verkligen.en av de vackraste rösterna jag har hört, hon är från Kina och sjunger väldigt bra på kinesiska men hon bemästra många andra språk också: italienska, ryska och engelska. Daniel framförde även en svensk låt han hade.skrivit själv och han har en väldigt mjuk och fin röst.

Det var jättetrevligt men jag tror att jag störde några gånger med min fruktansvärda hosta, det slutade med att mamma stack nålar på mig så hostan upphörde:P

Nu äter vi middag med många från konserten på en japanska restaurang (Asahi) inte så långt från kyrkan. Jag fick äntligen till en bild med mamma och pappa på. Pappa börjar alltid röra på sig när jag tar kort på dem!

Home Sweet Home

Efter två veckor i Kina och Hong Kong är jag hemma i mitt otroligt stökiga rum som just nu håller på att bli ännu mer stökigare för att jag packar upp väskor och sorterar bort gamla kläder som ska till Röda korsets Myrorna. Jag känner mig fortfarande lite dålig, kunde inte riktigt sova på planet så det blir nog en riktigt djup sömn ikväll! Fatta att bara kunna sova någon timme på 10 timmar.

Efter att jag har packat upp kinasakerna och packat ner lite saker till Eskilstuna så är det dags för mig att slumra men jag gissar på att det blir sent idag.

En kort uppdatering från Kina

Jag har blivit sjuk, tror det är migrän med en lite släng av solsting. Jag har inte varit mycket i solen och jag har haft de här symptomen förut så därför tror jag att det är migrän. Fick det måndag eftermiddag och det har hållt på fram till idag (onsdag) då vi ska åka hem. Klockan är ca 8.15 och jag hoppas att jag får gå på planet. Här i Kina mäter de ens kroppstemperatur när man går igenom säkerhetskontrollen och om du har hög kroppstemperatur kan de välja att inte låta dig åka med flygplanet.

Jag fick feber i måndags och är inte riktigt säker på om den har lagt sig helt. Vi får hoppas att jag kan lura kontrollen annars får jag vara kvar här tills jag blir frisk 😛
De har nog de här kontrollerna för att de är orolig över att sprida influensor och sådana jobbiga saker…

Nu packar jag och mamma för fullt för att sedan äta lite frukost, checka ut och åka till flygplatsen. Det har varit jätteskoj i HK och Kina de senaste två veckorna och jag hoppas att jag kommer tillbaka snart! Synd att jag blev sjuk de sista dagarna i Beijing men inte mycket jag kan göra åt det nu. Fast jag låg i sängen svag och världens jobbigaste huvudvärk så ville jag ändå gå och shoppa! Kom igen, jag är ju på ett ställe där det finns så billiga saker! Åhå et är så synd!

Lite bilder från Hong Kong

Marlene Lundgren blogg HK släktFörsta kvällen åt vi middag med mina släktingar som jag inte hade sett på ca 6 år! Mina kusiner hade växt så mycket! Men dem blir fortfarande mina småkusiner, förutom han till vänster som är lite äldre än mig 😛

Marlene Lundgren blogg HK En ganska suddig bild men orkade inte välja en bättre, vi var i alla fall och tittade på ljusshowen som sker vid hamnen på kvällarna. Ljusshowen är korrigerad tillsammans med musik men inte värsta grejen om jag ska vara ärlig. Men känslan att vara där och titta på den var underbar 🙂

Marlene Lundgren blogg hong kong

Svårt att fånga känslan av den där kvällen på bild! Så skönt att vara tillbaka i Hong Kong, har saknat den här staden! Kan inte vänta tills jag ska dit igen!

 

Marlene Lundgren Blogg HKNär vi var på mässan var det till stor hjälp att mamma tog med den svarta väskan! Annars hade det blivit svårt att få hem det vi köpte!

 

Marlene Lundgren blogg Hong kong

En grymt god iskall choklad frappé vid Stanley Market. Stanley Market är en slags marknad med många butiker som säljer, ja, allt möjligt! Klockor, plånböcker, väskor, solglasögon, småfilojocks och massa annat!

Marlene Lundgren blogg hong kong släktDenna dag hyrde min morbror Daniel en stor bil för att ge oss en privat sightseeing-tour runt stan! Ett av våra stopp var vid den stora restaurangen Jumbo Kingdom, en flytande restaurang. Man måste ta sig dit ut genom en liten båttur. Här är vi medan vi väntar i den kokande hettan!

Marlene Lundgren blogg Hong KongHär kan ni se den stora restaurangen, den lilla båten till höger är en liknande vi åker med.


Marlene Lundgren blogg Hong Kong släkt

Här är vi fyra kusiner vid den plats där min mammas familj växte upp. Ett tag förlorade de allt och var tvungna att bo i skogen som ligger till vänster bakom oss. Det var tufft för dem men de tog sig ur det och skapade en liten butik som sålde luncher och sen blev det kiosk och efter flera år hjälpte staten dem med en bostad i Happy Valley. (Staten skulle riva alla fula byggnader och sådant)

Marlene Lundgren blogg Hong Kong Hello Kitty

Hittade äntligen en Hello Kitty t-shirt till Tamara! Hoppas hon gillar den, det var så svårt att välja mellan allting! Det här är faktiskt orginal Hello Kitty affär, alltså märket Hello Kitty. Bestämde oss för att köpa en äkta till henne, inte fejk 🙂

Marlene Lundgren blogg Hong KongDetta var min sista middag med min släkt! Alla mostrar och kusiner var med, morbror Daniel sitter till vänster. Min vän Pernilla och min mor var inte med den här kvällen för att en av dem var med en vän och den andra var på opera och med en vän:P Men det var jätteroligt att umgås med mina släktingar på egen hand. Efter middagen åkte vi till the Peak men åkte aldrig upp till toppen av byggnaden där man kan se hela staden utan att träd och berg är i vägen. Efter the Peak skjutsade dem hem mig till hotellet och alla följde med upp till vårt lilla hotellrum! Mina kusiner började köra något slags spel de hade sett på tv som jag verkligen inte kan förklara! Efter ett tag bad dem mig vara med och konstigt nog lärde jag mig det på några minuter och vi ”spelade” det här i mer än en timme, stackars mostrar som väntade utan något att göra:P

Marlene Lundgren blogg Hong Kong The PeakÄn en gång önskar jag att jag hade med en riktigt bra systemkamera! The Peak i Hong Kong. Hoppas Daniel fick några bra bilder så kan jag ta dem av honom!

 

Första dagen på nya praktiken

Till att börja med:

Det är 33 grader och fuktigt, fuktigt som tusan. Solen lyser och det känns som 50 grader. Man svettas och måste kisa för att mor min tappade bort mina solglasögon.

Idag var vår första dag på TKM-sjukhuset i Nanchang, där de kombinerar kinesisk medicin med västerländsk på ett sjukhus. Vi var där för att observera och eventuellt pröva på.

Idag delades vi in i två grupper med två i vardera grupp, vi fick varsin översättare som skulle hjälpa oss i vår kommunikation med läkarna. Jag och Kerstin följde med Sean till en professor i akupunktur som specialiserar sig i ansiktsförlamning och insomnia. Det var 6 bäddar i ett väldigt litet rum på ungefär 12 kvm, det var full nästan hela tiden. Många av patienterna hade gått i några månader och det var en av dem som hade gått varje dag i tre månader. Det är otroligt hur duktig hon var med nålarna, såg ut som att de bara sjönk ner i smör och när hon gjorde diagnosen gick det väldigt snabbt.

Till lunch utforskade vi några delar av Jiangxi som är den del i Nanchang vi bor i. Vi tog foton för vårt certifikat och gick sedan och åt på en restaurang där faktiskt en person kunde engelska, nästan ett mirakel.

Vi åt lite mat och gick vidare till hotellet där jag tog en skön tupplur för att sedan två timmar senare återvända till sjukhuset för en eftermiddagen med en örtläkare, han tog puls, tunga och frågade olika saker för att sedan skicka iväg dem med ett örtrecept. Vi hade säkert över 15 patienter på två timmar, vilket är mycket! När det lugnade ner sig pratade han lite om meridianerna och olika sjukdomar. Så roligt att observera honom för ibland satt han och rökte och fimpade på golvet, drack te medan han tog puls. Duktig läkare också, gjorde en snabb och väldigt korrekt diagnos på några minuter.

Vi slutade klockan fyra och då bestämde jag mig för att gå till rummet och bara ta det lugnt. Vi kom så sent till hotellet igår så jag hann bara sova 2-3 timmar innan vi var tvungna att gå upp. Försenat plan och folk som inte kan engelska, isch.

Struntade i maten utan bara tittade på tv, sov, tittade på tv och sov 😛

Jiangxi Hotel i Nanchang, Kina

Efter fyra timmar försening och ytterligare en timmes försening då vi aldrig verkade lyfta var vi framme ca 00.12 på Nanchangs flygplats…

Vi går ut och blir överraskade att Pernillas vän är på flygplatsen, hans plan hade landat en timme innan oss så han bestämde sig för att vänta på oss. Vi blir jagade av flera stycken taxichaufförer som bara pratade lite engelska och ville köra oss. Det var väldigt irriterande då de aldrig gav sig iväg, verkligen som gamar.

Vi får reda från en säkerhetsvakt att vi kan nå vårt hotell via buss 1. Vi går dit, bussen är full. Vi väntar en minut: bussen bredvid startar och vi ska gå på. Först frågar jag om hon stannar där vi ska av, ger en lapp med hotelladressen på engelska. Hon fattar ju nada, hon frågar någon annan, han fattar nada, de frågar en till och en till och en till. Ingen verkar förstå. efter ca 25 minuter får vi gå på bussen och hon börjar köra in till stan. Vi spanar efter vårt hotell och efter ett tag får vi syn på det, när vi går av ser vi att det finns två hotell som heter samma sak.

Vi går in på det närmaste hotellet, flickan i receptionen förstår inte engelska… Det jobbigaste med denna resa so far är vännen till Pernilla. Han har inget tålamod för andra, eller så gillar han bara att klaga…

Det slutar med att jag får ringa min mamma och hon får översätta, efter 14 minuter får vi reda på att vi är på fel hotell. Vårt hotell är det andra som ligger i hörnet, trevligt.

När vi kommer fram till vårt hotell är det grymt fint! Alltså då menar jag verkligen grymt fint, ett fem-stjärnigt hotell och priser som får dig att svimma. Fast vi fick billigare genom sjukhuset. Killen i receptionen förstår inte engelska. Än en gång lost in translation och pernillas vän är lika nedrans otålig som han var innan. Superjobbigt, till och med klagar på att en kopieringsapparat går sakta…

Efter en halvtimme här kan vi äntligen gå upp på våra rum! Och vilka rum det var!
King-size bed med big ass platt-tv ^^ För mig är det king-size för jag kan ligga tvärsöver sängen.

Marlene Lundgren Blogg kina nanchang

Marlene Lundgren blogg kina nanchang

Marlene Lundgren blogg kina nanchangMarlene Lundgren Blogg kina nanchang